Christer Sturmark fortsätter attackera sina opponenter med retorisk karate

Jag frågade mig varför förbundet Humanisterna med Christer Sturmark som ordförande bara har 4200 medlemmar medan den motsvarande organisationen Human-Etisk Forbund i Norge har 76,500 medlemmar trots att den norska befolkningen är hälften så stor. Varför har den norska humanistiska modellen lyckats så bra?

Text: Torbjörn Sassersson, 2010-02-16 Uppdaterad: 2010-02-17
Foton från bildskärm, SVT.
Denna artikel finns även på Newsmill.se och är ett debattsvar på Sturmarks artikel: "Spöklikt uselt, TV4!"

Jag ställde frågan om skillnaden mellan det norska och det svenska humanistiska förbundet till Didrik Søderlind en rådgivare på Human-Etisk Forbund. Han menar att situationen är komplicerad att beskriva, men säger på telefon att Human-Etisk Forbund på 70-talet befann sig där det svenska förbundet Humanisterna är idag. Den norska rörelsen förändrades gradvis mot en generell acceptans (el tolerans) inför att människor har olika trossystem och därmed finns idag en öppenhet inför olika perspektiv på tillvaron. *

Den stora mängden medlemmar i den norska organisationen vittnar om att inställningen till människan och hennes tänkande varit framgångsrik till skillnad från Humanisterna i Sverige. Kanske Christer Sturmark skulle tjäna på att snegla på den norska humanistiska modellen istället för att gå i ledband efter Paul Kurtz, en av USA:s mest kända skeptiker (CSI/CSICOP) och personen som lade grunden för den amerikanska, sekulära humanismen.

Till dess att Sturmark slutar attackera sin omvärld med retorisk karate kan vi dock konstatera att Christer Sturmark år efter år fortsätter att raljant baka samman allt möjligt som tron på spöken, rymdvarelser, månlandningsbluffar, att människan skapades för sextusen år sedan med att Förintelsen aldrig har ägt rum. Just den där sista anspelningen på antisemitism antyder att argumenten har tagit slut i försöken att skapa sekulär ordning. (Ref: Newsmill: "Spöklikt uselt, TV4!")

Sturmark tillägger visserligen att: "givetvis får människor tro på vad de vill. Det står var och en fritt...", men jag får en stark känsla av den raka motsatsen när retoriken anspelar på att Sturmarks opponenter påstås förneka att 6 miljoner judar mördades av nazister. Här kastar debattanten ned sig själv till slamkryparnivå på eget grepp. Att ständigt blanda ihop företeelser som inte alls hänger ihop är signifikant för den aggressiva skeptikerkåren i landet. Vad som helst eller vem som helst kan förkastas med denna simpla teknik.

Christer Sturmark kallar i sin debattartikel på Newsmill "Spöklikt uselt, TV4!" om Det okända, en TV-serie som förmedlar uppfattningen att människan tycks överleva döden, för en journalistisk skandal genom charlatanjournalistisk. Han tillägger att det dessutom är kvacksalveri när Det okända av TV4 betraktas som dokumentär. Där fick Sturmark in en återkommande ingrediens - kvacksalveri - i sin mördartomatgranat mot fiender som i Sturmarks värld tränger in överallt i samhället.

Sturmark menar att producenten och programledaren Caroline Giertz och hennes team bakom Det okända är lögnaktiga när de säger att de kritiskt granskar sina spökmedier och Sturmark menar att de dessutom helt saknar kompetens att utföra undersökningar. Efter att personligen från insidan fått se hur Giertz' team arbetar har jag fått en annan uppfattning nämligen att Caroline Giertz i två TV-serier (Förnimmelse av mord samt Det okända) i själva verket genomfört landets största fältundersökning av vissa parapsykologiska fenomen. Giertz har djup kunskap i så kallad "cold reading" som i parapsykologiska sammanhang betecknas som fusk. Sturmark hävdar att Giertz har nollkoll.

Cold reading innebär att mediet försöker fiska fram information från en annan person genom att tolka kroppsspråk och genom att ställa frågor. Inom psykologi kallas det för kommunikation, men denna vardagliga form av kommunikation ska inte nyttjas vid medialt arbete, enligt Giertz. Caroline Giertz är inte heller sen med att skälla på medierna om de försöker nyttja cold reading, vilket naturligtvis förekommit. Medier är bara operfekta människor som framför TV-kameror ska leverera resultat in situ.

Ett sätt att förhindra att medierna gör sina egna undersökningar vid sidan av hennes team har varit att konsekvent undanhålla medierna möjligheterna att få reda på omständigheter och personnamn i de olika fallen som undersökts. Sammantaget är min uppfattning att Caroline Giertz' team har arbetat som seriösa "brottsplatsundersökare" i två hela TV-serier och lyckats ta fram tillräckligt mycket underlag som stödjer uppfattningen att människan i en annan form tycks överleva döden. Exakt vad det är som överlever är kanske oklart. Det är inte alls säkert att det är en "själ".

Christer Sturmarks sista försök att diskvalificera Caroline Giertz' team är att peka ut dem som partiska, citat: "Teamet ska få ihop ett program som säljer reklamplatser. Det är deras enda intresse", och menar att Giertz och medierna cyniskt utnyttjar människors sorg och längtan efter bortgångna anhöriga. Vad Sturmark inte nämner i sammanhanget är att merparten av de anhöriga självmant vill lyssna till medierna och få information som kan skapa en förtröstan. Människor kan faktiskt av egen kraft avgöra vad de ska tro på eller inte.

Den centrala drivkraft som Giertz har är ett personligt intresse som hon lyckats realisera som sitt yrke, journalistisk research av det okända. Visserligen bringar arbetet inkomst - som alla yrken - men den part som tjänar reklampengar är TV4. Kanalen är en reklamfinansierad kanal och de skulle utan reklam inte kunna existera. Om TV4 försvann skulle vi enbart ha SVT:s folkbildnings-TV att titta på och den vet vi ju alla hur den är. Om vi tittar på Uppdrag Granskning (SVT), Hjärnstorm (SVT) och Existens (SVT) får vi svenskar vet att alla som tror på parapsykologiska fenomen är antingen bedragare eller självbedragare. Vem kan glömma illusionisten Henrik Fexéus från SVT Hjärnstorm berättande för oss, som om vi vore tio år gamla, att allt händer egentligen bara i huvudet. Glöm inte heller alla dessa neurobiologer i SVT som säger samma sak.

Se en lite komisk videoanalys av Hjärnstorm och Existens

En dominans av män som tycks hata kvinnliga intuitiva egenskaper

En annan sak att uppmärksamma är dominansen av män i auktoritära positioner som i TV och radio berättar för oss att allt bara händer i hjärnan. Den kvinnliga intuitiva färdigheten får ständigt smisk från en manlig rationalism och dogmatisk scientism, dvs övertro på naturvetenskapen som enda verktyg att förstå människans inre upplevelser. Christer Sturmark kommer här in som sin egen Hans Sheike som ska smiska in vett i skallen på oss alla i parallellslalom med neurobiologer och skeptiker från föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF).

Dessa VoF-skeptiker försöker efter varje artikel på Newsmill som andas "själ" att dominera debatterna. Sturmark och skeptikerna hävdar benhårt att trots 100 års forskning inom parapsykologi finns inte ett enda bevis på att paranormala fenomen är en realitet. Varför kör de så benhårt med detta argument? Svaret är att det är en nödvändig lögn för att bygga upp en skenbild av verkligheten som de vill att alla ska ha, en lögn som ingen svensk journalist genomskådat. Fråga mig inte varför.

I realiteten har de senaste 100 åren av forskning genererat betydande mängder av evidens för paranormala fenomen, men förvisso ingen allmänt erkänd teori för hur dessa fenomen kan uppstå. Eftersom ingen teori ännu accepterats bakom fenomenen försöker skeptikerna projicera ut en bild som säger att ingen teori är lika med inga bevis. Detta moment 22 känner alla forskare inom parapsykologi till och de vet att evidens finns, men i samma ögonblick de hävdar detta kastar sig de egna akademiska leden över dem och inte sällan med hot om "time out". Evidensbasen får inte möjlighet att bygga underlag för en teori på grund av en akademisk och ängslig tröghet samt en föråldrad och sammanbiten materialistisk (och positivistisk) världsåskådning.

En av dessa forskare som råkat illa ut är Etzel Cardena från USA och ursprungligen Mexico som har den enda professur i hela väst inom parapsykologi (och hypnologi). Till grund för professuren finns en privat donation bestående av 30 miljoner kronor. När Cardena fick tjänsten vid Lunds universitet år 2005 var han ovetandes om det akademiska klimatet i Sverige. Cardena kände inte till att det var "laddat" i Sverige att säga att det finns bevis för paranormala fenomen. Vid bla en intervju för Aftonbladet 2005 bekräftade han att det finns bevis för telepati, telekinetiska fenomen och prekognition. Det stötte på patrull från de egna akademiska leden. Allra helst vill ledningen vid Lunds universitet att Cardena enbart ska forska på hypnos och varför människor psykologiskt vill tro på paranormala fenomen trots att 50% av pengarna ska användas för forskning på fenomenen i sig enligt donatörens vilja. Det har gått 5 år sedan professuren tillsattes och kanske Cardena kan forska fritt. Vi får se hur det går.

Donationen på 30 miljoner kronor för forskning på parapsykologiska fenomen och hypnos är en av de största privata donationer någonsin i väst för forskning inom parapsykologi (och ett tangerande ämnesområde) på ett universitet. Är inte det lite av ödets ironi? Här tar den akademiska världen emot en jättedonation av pengar som ytterligare kan bygga på evidensen för paranormala fenomen och det sker i det supersekulariserade landet Sverige där Christer Sturmark härjar med retorisk karate mot tron på rymdvarelser, spöken, paranormala fenomen och påstått ej utförda månlandningar. Hur ska det gå för forskningen och hur ska det gå för Sturmark? Framför allt hur ska det gå för svenskarna? Klarar vi att att leva med att människan har inre intuitiva egenskaper?

Jag tror det även om vi måste acceptera nya begrepp som "Neuroquantology" och "Quantum Nonlocality" som eventuellt kan nysta upp fenomenen och leda oss till en teoribildning för parapsykologiska fenomen värdig 2000-talet.

Vi kan inte prata bort denna nya verklighet och ska det krigas om världsbilder kriga fredligt. Den dagen svensk folkbildnings-TV gör program om Quantum Nonlocality lovar jag att jag ska äta upp min hatt. Det finns inget krav på att journalister ska tro på spöken för att studera den nya forskningen.

Se en uppdaterad lista på vetenskaplig forskning och bevis för paranormala fenomen.

( * Didrik Søderlind skriver i sin respons till min artikel att han stödjer Sturmarks inställning till Det okända och att han personligen ej funnit bevis för paranormala fenomen.)